Tack för alla fina kommentarer till förra inlägget, det blir till att fortsätta med allt i samma blogg Smidigast så också, rätt förvånad över att jag lyckats blogga nästan dagligen i såhär pass många månader. De gånger jag startat bloggar tidigare har jag tröttnat efter nån vecka. Men det är graviditeten och Tuvas förtjänst att jag hållt bloggen vid liv utan att tröttna. Visst motivationen tryter ibland men hittills har den kommit tillbaka igen!

Björn stängde nyss dörren så nu är jag ensam hela kvällen. Eller ja ensam och ensam, Tuva och Tindra är ju här såklart. B ska äta ute med sitt jobb och sen går de kanske vidare och tar några öl… Inte alls avis. Verkligen inte. De ska äta på Lilla Örebro och där har de så god mat. Vi åt där dagen innan jag fick värkar för att fira vår två års dag. Förstår att jobbet väljer att lägga utekvällen en fredag så att folk inte kommer bakis till jobb dagen därpå men jag tycker att det är lite trist =( Ogillar att sitta själv på fredagar, det är inte samma sak att ha mysfredag ensam i soffan. Sa jag att jag är avis? Klart att han ska ut o ha kul men jag vill ju jag med. Men om jag hade gått ut med kompisar nu så hade jag säkert suttit och undrat hur det fungerat här hemma istället då Tuva är super mammig just nu, speciellt på kvällarna. Har svårt att tänka mig att B sitter och funderar på hur vi har det hemma istället för att ha kul så jag ska jäklar i det lyckas släppa kontrollen här hemma för en kväll. Visst klarar du väl en skrikkväll älskling?

Ibland känns det som om Tuva och jag sitter ihop, vi är nästan aldrig ifrån varandra. Super mysigt oftast men ibland lite jobbigt att alltid komma i andrahand (får man tycka så? Ja, men får man skriva det?). Kasta i sig frukost då Tuva vaknar och är hungrig, lunchen äts kall pga akut blöjbyte, middagen kastar man i sig för att hinna innan det tröttnas allt för mycket på att sitta i babysittern. Gå på toa med Tuva iknäet är inte direkt avkopplande. Ja att aldrig få göra saker efter min klocka kan ibland vara lite jobbigt. B sa att: ja men du hittar ju på så mycket kul på dagarna. Det stämmer, det gör jag. Men aldrig själv! En hel dag vill jag inte vara själv heller. Men nån timme. Nån kväll. Nån gång. Nu låter det kanske som om jag inte trivs med att vara hemma med Tuva men det gör jag verkligen, har faktiskt aldrig varit lyckligare än jag är nu  sen Tuva föddes men när man är med henne hela dagarna så tänker man aldrig bara på sig själv längre. Nyttigt javisst men nån timme då jag bara får vara Katja saknar jag lite då och då. Blir lättare när hon inte ammar längre även om jag kommer att sakjna det med. Aldrig är jag nöjd .  Nu vaknade hon och ska få gröt.

45min senare:
Såja nu är jag åter vid datorn. Efter att ha gett Tuva gröt och skrattat åt hennes miner, busat och gosat med henne känns fredagskvällen mycket bättre. Funderade på att ta bort det jag skrev ovan men väljer att låta det stå kvar

Idag träffade vi prästen och diskuterade dopet så nu är det klart. Innan det käkade vi god lunch och shopade lite, parasoll till vagnen bland annat.

Nu hinner jag inte sitta här mer, ska fixa lite mat till mig. Eller om jag väntar med det och hoppas att T somnar i hyfsad tid så att jag kan äta i lugn och ro?